Knölgässen flyttade knappt en mil för att komma till Strandsvedjan. Det var i augusti 2001 och samma dag som de kom utökades även familjen med Dana, en utbytesstudent från Berlin i Tyskland. Därför blev det en dag som är lätt att komma ihåg.
Det var fem i början mycket förvirrade knölgäss, (Knut, Fru Larsson, Kim, Sylvia och Stella), som fick vänja sig vid sitt nya hem. Först var de i en inhängnad men sedan har de fått gå lösa på gården. Ibland när de låter lite för mycket föser vi dock in dem i en hage bakom huset.

Gässen är riktiga personligheter och inte alls svåra att ta hand om. Dessutom lägger de stora fina ägg som är perfekta att baka med. Man blir lätt fäst vid gässen och de går gärna och pratar med en när man är ute på gården. Särskilt Kim var sällskapssjuk, han kom ofta och nafsade lite och man fick gärna ta upp honom i famnen.

Knut och Fru Larsson, sommaren 2003

Tyvärr har gåsflocken minskat genom åren: Stellas gump var så stor och tung att hon fick sår på undersidan så vi bestämde oss för att ta bort henne, och Sylvia blev av någon anledning sjuk och dog. (Vi var rädda att det kanske var något smittsamt men varken de andra gässen eller hönsen visade tecken på att ha blivit smittade.) Den största förlusten skedde dock när vår mycket sympatiske Kim blev tagen av räven. Allt vi hittade var några fjädrar.
Nu är det alltså bara Knut och Fru Larsson kvar, de enda riktigt renrasiga knölgässen i flocken. De utgör ett vackert par när de strosar omkring på gården på jakt efter mat. Sedan Kim försvann har Knut börjat överta hans roll och blir alltmer sällskaplig. Under vårarna brukar de leta sig ut på åkrarna där de är hela dagarna. Särskilt är det de översvämmade dikena som lockar, där kan de bada och simma för all lust. Tyvärr har de inte haft någon damm och på somrarna märker man att de nog skulle vilja svalka sig ibland. Men de får riktligt med vatten och planerna är att någon gång bygga en ordentlig damm åt dem.

Skrivet i april 2004 av Linnéa
senast ändrat den 27/8 2004